Flytande
mörker
Plötsligt blinkar lamporna till och mörkret sjunker sig över hela
spegelsalen men det är inte ett vanligt strömmavbrott, det är… Flytande mörker.
-
Så som jag har hört dog alla personer som fanns i salen…
-
Usch! Hemskt!
-
Jag vet. Tänk om alla berättelser är sanna?!
-
Äh! Säkert historier man berättade för att skrämma barn
förr i tiden, du vet när alla krigade och så.”
-
Säkert?
-
Säkert!
-
Då så, ska vi gå och köpa godis till filmen nu?
-
Inte än, måste gå hem och äta. Hejdå!
-
Hejdå!
Hela dagen tänkte jag på det där med flytande
mörker. Vad kunde det betyda? Mitt i mina tankar stiger Wilma in i mitt rum,
hon vill att jag ska följa med henne till gungorna i parken. Jag stiger upp
från sängen och följer med Wilma ut. Väl framme springer jag in till kiosken
bredvid och köper två klubbor. Men när jag kommer tillbaka syns inte Wilma
till.
- Wilmaa!? Och där står hon! Precis bakom buskarna
står hon! Men när jag kommer fram försvinner hon. Där är hon igen! Försiktigt
närmar jag mig och får tag i henne. Hon har ett elakt leende på läpparna. Jag
är så rädd att mina ben inte kan röra sig. Helst skulle jag springa iväg men
jag kan inte lämna Wilma ensam. Egentligen är jag inte så säker på att det är
Wilma längre… Plötsligt sänker sig mörkret över parken, och där är det!
Flytande mörker! En lång extra mörk strimla flyter fram emot mig och det känns
som att jag skulle svimma. Och det är säkert just det jag gör för när jag
öppnar ögonen står Wilma där och vinkar.
- Haloo? Linda? Du bara föll ner sådär!
- Fort,
kom! Vi måste försvinna härifrån!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti
Olen hyvin kiitollinen jos kommentoit! Mutta älä ala haukkuun tai valittaan et itsekkään ole täydellinen!